The things I do

And things I don't.

Har tappat bloggeriet för en tid. Gör mycket annat, både på jobbet och hemma.
Kan säga så här, jobbet pikar just nu i saker att göra...kommer vara så i några veckor nu. Kanske hela vägen in i kaklet den 14 mars. Vi får se. Tvivlar kanske på det dock. Men det är som det är... full gas eller lite halt. Hur som så närmar vi oss slutet. 58 dagar eller något sådant...
Hemma gör jag inte saker som tvätta, städa, lagamat...inte bara. Med hemma menar jag nog mer festivalen. Den pikar på lördag nästa vecka. Det rasslade in filmer å bilder häromdagen och anmälningarna är en stadig ström. Så klart ville jag ha en ännu stadigare ström. Mer folk, fyll salongen. Men jag vet efter många år med events för dessa människor (Läs: skydivers) att alla ska bestämma sig typ i sista minut om inte på minuten. Framförhållning vad är väl det?!
Sker sker i af lite på repete. Vi satte grunden förra året. Nu i år tar vi därför bara bort det vi inte gillade för att ersätta med förhoppningsvis bättre saker/lösningar. Men vem vet...allt kan hända!
Har förresten nästan fyllt mina februarihelger. Har en kvar...om någon vill ha.
Först ut är invasionen av syskonbarn med mamma aka min syster. Sedan åker jag till Bottrop med Mei. Den tredje helgen blir det Bästa C och massa egentid. Mest för henne då antar jag... jag tar mig egentid lite här och var. Bland annat på tisdag nästa vecka då yogan kickar igång igen. Lycka!

Hur har jag det?

Det blir inget Krägga. På grund av viss omständigheter så måste vi tänka om. Istället blir det middag på Restaurang Gotland. Tror det kan bli nice, även om det inte blir detsamma. Men en annan gång kanske?!
Vi jobbar på med festivalen. Många sponsorer, vilket är väldigt roligt. Många nya för i år... Många deltagare, i af ca 25 fler än vid den här tidpunkten förra året. Det är väldigt kul. Vart ska detta sluta kan man ju undra...
Jobbet då, jo där strävar vi framåt. Har väl ca 44 dagar kvar där. Känns blandat för jag gillar verkligen att jobba där, men jag kommer gilla det som jag förmodligen kommer jobba med sedan. Men som sagt, jag har en bra arbetsgivare nu. Kanske ett ställe som man vill komma tillbaka till? Jobba lite i höst, eller ja, när man behöver jobb och de behöver arbetskraft. Vet att jag är väl omtyckt för det jag presterar och får höra det ofta. Kul att det man gör tas emot på ett så positivt sätt.

Med nio dagar kvar

så vet jag inte om jag tror på det längre.
Är det fel att känna sig så skeptisk?
Jag kan inte säga att jag längre känner mig säker på att han ska komma...
Han ska komma genom Animales de Andalucia och det gick väldigt bra förra gången, då när Picard kom.
Men efter förra strulet och det faktum att det nu är så tyst... Trots att han uppenbarligen blev skadad då, biten. Inte en rapport, inte en bild, ingenting. Oroar mig en smula. Och har börjat tvivla. Kan ngt mer hänt, kanske kan han aldrig komma. Men jag hoppas fortfarande, hoppet är ju det sista som lämnar. Så det är lite kluvet i min skalle just nu kan jag medge...
Ska ut i morgon och äta å dricka med T-rex & R, måla nya sovrummet på lördag, ha broder och hans flickvän på besök och till dom ska jag baka pizza, på söndagen vilar jag...sedan kommer det fem nya arbetsdagar. Å därefter får vi se. Hundägare eller inte?

Fredagsrastlöshet

Orkar inte fokusera på jobbet. Vill gå härifrån nu, typ NU.
Lyssnar på musik från Greys Anatomy. Lite melankoli så här efter lunch.
Det börjar pratas om fika. Redan. Varför inte. Sitta och inte jobba någon annanstans än framför datorn. Har gjort saker. Lovar. Det har skett under även idag. Men jag kan inte knyta min skalle kring saker just nu. Trött på min hosta och på att vakna mitt i natten men känslan av att jag ska dö. Av att inte kunna andas. Har vaknat av det för. Tänk om man inte vaknar nästa gång? En specifik gång var super läskig för det gav till och med känslan av att drunkna. Gapade efter luft och fick liksom inte ner det i lungorna. Det var skrämmande. Försöker att inte syssla med liknande konststycken speciellt ofta. Bara ibland. Och med ibland menas otroligt sällan.
Planerar förresten en resa hem till Värmland. Känner att jag behöver komma hem. Insåg att nu går det så där fort igen.
Idag är 21 september. En fredag. Om en månad tänkte jag besöka Värmland. Fira Luca och ta det bananas. En månad efter det har Izzard anlänt och sambon är i Ryssland, förmodligen. En månad efter det är jag på g hem till Värmland igen för att fira jul. Så alltså. Vinter och julfirande om Tre månader bara. Galet fort. Men om man tittar på det från ett annat perspektiv så är det 1/4 av ett år kvar tills dess. Det är Massa tid. Och om jag säger 90 dagar så låter det oxå som massa många dagar. Och det är det. Om man säger det så istället. 

HarkelHarkel

Jag sitter och harklar mig på jobbet. Men hälsan som helhet känns massa bättre än gårdagen och förgårdagen. Och vi ska inte tala om Söndagen. Oj nej. Men jag har hela tiden levt i tron om att jag skulle nog kunna gå till jobbet dagen efter. Är så dålig på att Inte göra det jag ska, att inte gå till jobbet, att inte sköta mina uppgifter. Har trots detta tillbringat två dagar i soffläge med sällskap av diverse tv-serier. Gick all-in på Girls och Weeds förra veckan och nu fick det bli det helylle-familjerna i Parenthood som fick underhålla.
Mitt mål nu är att vara i skick för fallskärmshoppning i helgen. Var ju egentligen inte i form alls för det i lördags och gav blanka fan i det. Nu gick det ju typ fint men kan erkänna så här lite i efterhand att när jag gjorde mitt hopp i söndags, det där enda, kände jag att ingenstans fanns det ork för en ev felfunkis. Jag var matt/slut/urlakad. Så då åkte vi hem. Vad knäpp man är egentligen. Att göra så pass, ändå trots allt, farliga saker utan att ha hälsan med sig. Dumt.
Annars då. Ska inte alls göra mycket idag eller i morgon. Testar detta med jobb idag och cyklar absolut inte till jobbet. Ska förmodligen inte ens göra det i morgon. Sedan är det Gryttjomdax igen. Vila är mitt ledord. Kanske en promenad i dag för att få en dos frisk luft?! Det vore något...
Sorgsen liten sak. Fortfarande, varje gång planet lyfter, tänker jag till... Är Picard kopplad, har han vatten, behöver han något? Men han är inte kopplad och han behöver inte något. Men fortfarande tänker jag ändå så. Varje gång planet lyfter. 

Det ska ju alltid lösa sig

Så var det ju sagt.
Men varför känner jag mig efter bara två veckor i stan så förbannat uppstressad och ja ganska olycklig. I mitt huvud letar jag hela tiden efter anledningar till att inte vara här. Letar resemål.
Och nu senast kan jag erkänna att jag tittar på hund, oxå ett sätt att vara "i en annan värld" på. Säg inget. Jag vet. Picard har varit borta i 6 veckor. Det är inte alls länge. Det är bara 10 % av ett år. Men processen är lång så jag måste liksom börja nu för att få sedan...
Men även om jag planerar och letar och hoppas så växer känslan av stress. Det finns ett tempo i stan som jag inte upplevde en endaste dag i Gryttjom. Där bara gick dagarna som de var. Man gjorde inget extra för att bevisa ngt och hälsan var på topp trots oigenomtänkt kost och bristande besök till gymmet.
Är det bara jag eller är alla olyckliga i stan?

Tisdagskänsla

Märkligt. Alldeles tyst. Fridfullt på jobbet och lugnt i mitt huvud.
Regnade när jag skulle cykla men jag var inte bekväm med att Inte cykla hela vägen så ett snabbt klädombyte fick ske innan jag drog iväg.
Dövar lite förlusten av min och Picards samvaro med att cykla. Svårt att förklara men jag har inte satt min fot i Nacka reservatet än och jag vill verkligen inte det, än. Jag har heller inte tagit en promenad. Inte sedan 15 juli. Ja vad gör man.
Vecka två i stan. Tiden läker alla sår?
Var i Gryttjom under helgen. Vi åkte upp i fredags och det var superfint väder när vi anlände och jag fick mig två grymt fina hopp...Dock absolut inte enligt plan. Första skulle varit en tvåmanna men slutade med en 10-manna. De sista personerna anslöt gruppen på ca 3000 m och då ca 4 min innan exitering. Det är ganska sent in i en planering men det var två grymt erfarna hoppare så inga protestera från min sida. Hopp två var återigen ett försök till tvåmanna men när vi väl nådde flygplanet och ilastning hade den ökat upp till en 12-manna. Så kan det gå! Men den var Fin!
Fick till fyra hopp på lördagen, detta efter att jag agerat fadder åt både den nya manifestorn och den nya hoppledaren. Blev inga klockrena skutt men alla var roliga.
På kvällen blev det festeri å det grövsta. Det firades 2000:e + 5000:e + SM-guld + världsrekord och även en födelsedag. Det kom fram både äkta champagne och rom. Å så absint. Men jag vägrade. Inte en droppe av den skiten tack. Slocknade vid tretiden och var ganska nöjd över detta beslut när jag vaknade upp igen vid halv tio och mådde Bra (!). Mannen bredvid mig var inte lika nöjd med tillvaron. Så kan det gå med Absint som partydrink.
Molnig morgon och förmiddag, helt passande efter fältets människor och deras status. Men så vid halv två  fick vädret och vi lite liv i oss och två skutt kunde avverkas innan regnmolnen kom och tog över.
Ja det var helgen det. Om man bortser från att hemresan tog oss 3,5 h (jävla vägbygge!) och att det minst går att möta 14 skydivers om man äter på MAX i Norra Uppsala en söndagskväll.

Ska jag erkänna att jag klurar och funderar och planerar... Vill göra saker och vill ha en sak.

Framsteg

Startade dagen med ett samtal, näst sista...på ett bra tag.
Och sedan avslutade jag det med yoga, sista på ett bra tag...
Känns som sinnesfrid på två ganska olika sätt. Känns bra. Har hållit på med samtalen sedan våren 2009 och ingen kan nog fatta hur mycket som har gåtts igenom och hur långt jag kommit. Lite häftigt faktiskt! Inser dock nu att ett Jag som mår bättre ger ringar på vattnet och kanske är det inte bara bra saker som händer utan några småstökiga förändringar måste nog övervägas. Men det mesta verkar bara positivt. Den som lever får se. Så är det!

Jag sov igen!

Men bara till kl 6, igen. Men att klämma 7 timmars sömn under en natt då man egentligen är jetlagad tycker jag är tämligen grymt. Melantonin is truly the shit!
Har samtalat på morgonen och nu är jag på väg till jobbet. Kändes bra att kunna rapportera in många positiva upplevelser från resan.
Läser på fb om de som är kvar i USA. Önskar självklart att jag oxå var där. Få flyga skärm och falla fritt. Men nu är jag i Sthlm och idag är ännu en arbetsdag. Nästa vecka är det dock Påskledigt!