Gick in i väggen

mentalt häromdagen.
Läste dock en liten visdom, av någon...säkert på facebook, men att bli svag är bara ett tecken på att man varit stark för länge. Kan så vara. Är ju inte riktigt där jag kanske ville vara, men jag övar på att klara av att vara där. Ibland går det superbra och ibland inte alls. Bara att hänga i och andas. Tror egentligen att den sk ekonomiskatwisten på det hela är värst. Att vara sin egen och ta dagen som den kommer, ja det är den lätta delen. Well det skulle väl vara lite skönt att vara behövd oxå. Men det är jag väl ändå, på något sätt. Ja ja. Styrka, svaghet, behov, behövd. Det är bara en tillfällig känsla...sånt kan man jobba med.

Lite grinig

Gick ut med en mycket tråkig känsla. Grinig. Fann dock fyra grodor eller kanske var det paddor och blev glad... Tänk vad lite natur kan göra!

Hur mår du?

Och hur mår tanden? Jo tack. Tanden mår och jag oxå. Fast lite olika.
Jag som haft feber sedan förra tisdagen, jo tack jag vet att det är nu dag 10 typ, börjar tröttna på det. Oftast vaknar jag feberfritt och kan gå större delen av dagen innan det slår till framåt eftermiddagen/kvällen...idag kom det redan vid lunchtid. Visdomsord från tandläkaren var Tanden! du har en infektion i kroppen pga av tanden. Helt ärligt så slog det mig inte alls! Inget jag tänkte på och inget någon sa, alla bara pratade om hur dåligt de mått efter den tagits ut...ingen sa ngt om feber Innan.
Well well, sitter och äter schemalagd mellis. Har 6 olika tider för tabletter under dagen och En av jäklarna som tas 3 ggr måste hålls från mat så det blir till att pussla in den i mellan målen, med bra avstånd till intag.
Har inga planer för helgen, hade ju tänkt vara utslagen. Men kanske kan ta det lite lugnt. Fick ett sug att baka kanelbullar?! Kanske borde jag ta tag i detta på lördag. Ska återgå till min laxpastej/rågmacka nu och sedan jobba jobba jobba...
Kom förresten in en svart valptik med rosa blingbling runt halsen... Picard morrade och kröp upp i sin fotölj, thats my boy!

Vårkänslor här...

Arktisk kyla där...
Stackars bror i Burlington, Vermount, USA. - 29 grader under veckan...
Här kvittrar fåglarna och solen skiner på som om det vore mars. Härligt!
På hans fotosida kan man läsa lite om livet i USA. Om man vill...
Nu blir det IKEA för oss andra. Lycka till mig själv!

Vårkänslor

Gillar våren massor.
Idag sprang tre små skitungar nakna i trädgården.
Jag och M gick en långpromenad på två timmar med fyra hundar och vädret var helt underbart.
Vår 36-åriga Shetlandsponny smet ut och lekte vildhäst samtidigt som vår andra häst ballade ur i hagen och lekte rodeo.

I morgon ska jag åka tillbaka till Stockholm. X2000 med hunden och datorn vid min sida.
Ska hinna med ett möte om SM/NM och sen åker jag vidare till Gryttjom på fredag. Ska bli nice. Då börjar min första Gryttjom-visit. Ska inte göra åka någonstans förrens typ 8 juni då jag överväger att åka tillbaka till Värmland en sväng. Hoppas verkligen att vädret är med oss och att det blir 18 bra dagar, men det blir det nog... Ser ganska mycket framemot detta, jag och Picard i Gryttjom!

Får jag säga en sak!

Läste mitt eget inlägg och insåg att jag måste nog göra ett till...
En sak som nämligen bekymrat mig under en längre tid är hur omvärlden verkar se på min syn på omvärlden. Låter lite långsökt men stå ut med mig lite så ska jag förklara. *harkel*
Så här. Jag får ofta höra att jag inte vill ha förhållanden, jag bryr mig inte om känslor, jag tänker mer som en man, jag blir inte kär jag har bara sex...
Hur menar jag då med att jag får höra? Oftast kommer det upp i diskussioner om känslor då någon till slut säger det, inte på ett otrevligt sätt utan oftast med en positiv ton?! Har på senare tid undrat hur de här personerna som säger detta kan vara så säkra? Jag vet ju knappt själv! Jag vet att jag är lite (kan vara en underdrift...) känslomässigt-förvirrad och tycker att tvåsamhet är läskigt, mer än så vet jag inte. Men människor runt mig verkar väldigt säkra på sin sak. "Det är så bra med dig, inga känslor bara sex" eller "Jag gillar att du tänker som en man (hur nu de tänker...?)".
Har jag en aura som skriker Anti-förhållande och Isprinsessa, eller vad är det?
Jag har faktiskt inga planer på att dö ensam i ett litet hus med 23 katter och en hund, Picard no 4 (ja han kommer ju dö innan mig och är man en galen eremit till kvinna tar man väl och döper alla jävla hundar efter den första...är det inte så det funkar?)
Så i alla fall... Jag råkar vara Förhållande-fobiker, men det betyder ju inte att jag inte vill eller kan bli kär. Faktiskt!

Känslor

finns det något värre...ngt mer krävade och kvävande. Och läskigt...
Fick veta en sak i helgen som återigen fick mig att vända tvärt och gå åt ett helt annat håll. Jag orkar inte med det när folk känner saker för mig. Låt bli eller håll dig borta. En dag kanske jag hittar någon som jag vill ska vara kär i mig men tills dess så kan det vara. Nu är det slut på det roliga. Och jo, jag har misstänkt det. Sånt märks...
Det känns nästan som jag är arg och det är jag nog lite. Sak jag vara ärlig så känner jag mig faktiskt sviken.
Varför skulle något sånt här behöva komma mellan det som var roligt? Sen att jag skulle behöva få höra detta via någon annan gör ju inte saken bättre. Försöket att lura mig att tro ngt annat misslyckas otroligt om det berättas för en av mina vänner. Klart det kommer fram!
Men men...slutet gott allting gott. Jag hann undan i tid.