Känslor

finns det något värre...ngt mer krävade och kvävande. Och läskigt...
Fick veta en sak i helgen som återigen fick mig att vända tvärt och gå åt ett helt annat håll. Jag orkar inte med det när folk känner saker för mig. Låt bli eller håll dig borta. En dag kanske jag hittar någon som jag vill ska vara kär i mig men tills dess så kan det vara. Nu är det slut på det roliga. Och jo, jag har misstänkt det. Sånt märks...
Det känns nästan som jag är arg och det är jag nog lite. Sak jag vara ärlig så känner jag mig faktiskt sviken.
Varför skulle något sånt här behöva komma mellan det som var roligt? Sen att jag skulle behöva få höra detta via någon annan gör ju inte saken bättre. Försöket att lura mig att tro ngt annat misslyckas otroligt om det berättas för en av mina vänner. Klart det kommer fram!
Men men...slutet gott allting gott. Jag hann undan i tid.