Min "bordsskärm-kollega" T och jag busade till det en smula efter lunchen, det blev godis! Och när vi säger godis menar vi riktigt sockergodis som man kan köpa på cafét i huset. En liten mix av plockgodis i ett plastglas. Perfekt mängd för två sötsugna fredagsmonster! Så där står den nu, och balanserar på skärmen mellan oss... halva glaset kvar och min mun svider redan av sockret. Man är inte riktigt så tålig som man var som barn. Eller var man det? Tåligare när det gällde socker? Förmodligen inte... Man kunde väl bara inte sluta. Kanske jag inte kan nu heller. En bit till. Men sedan är det bara äckliga bitar kvar, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar