Sometimes

"Sometimes you have to go up really high to understand how small you are..."

Så sa han, den där Felix, precis innan han hoppade. 39 000 m upp, över jorden stod han. På en yta stor som en skateboard. Ett fallskärmshopp utan dess like...
Mitt hopp igår var inte lika spektakulärt, men minst lika värt...eller?! - 15 grader på höjd och väldigt liten markkontakt när vi exiterade. Så ja, ganska liknande förhållanden. Men noteras ska att jag kunde se konturerna av hus! I af, av klev vi...ner i sörjan. Dubbla handskar och trippla tröjor. Rätt nöjd ändå att vi tog klivet. Helgens, för mig, enda skutt. Lite regn på skärmen, men det låter ju lite mysigt så va fan. 

Har varit väldigt få skutt den här oktobermånaden. Blev väl hopp 9:e eller ngt sådant. Kanske kan jag få till några fler sista lördagen. Vem vet?

Annars var helgen arbetssam. Ja vi jobbade med banan i lördagsmorse. Kändes i ryggen i söndagsmorse. Men på ett bra sätt. Använda muskler liksom. Annars blev det jobb med Speed Star Scramble 2.0, alla lag fick tillslut ett hopp var. Mycket möda för lite utdelning men absolut ett måste för nästa säsong, dock med start redan i augusti kanske??? Allt för att få lite större hoppchanser, men inga garantier finns ju...Hej å hå Svenska sommar!
I veckan blir det inte så mycket. Just idag regnar det och jag var smart nog att Inte ta cykeln. Men jag tog mina nya stövlar. Kluvna känslor angående det just nu. Sköna men å nu blir det blöta. Sedan kommer Yoga-tisdagen och en manifestormiddag på onsdagen. Efter det ska det bli papperskrivande med Bio Rio inför en skräckblandad Filmfestival och så kom fredagen. Då åker vi bort... Till Värmland. Första besöket utan hund. Men han ska ändå men, på ett sätt. Ska ta med andra halvan av hans aska och begrava den vid de andra hundarna.