Sista dagen på Varkala Beach idag, i morgon efter vår frukost åker vi med tåget hela långa vägen till Mumbai.
Mellan åskskurarna, grod- och geckojakten samt solandet på stranden funderar jag på hur jag ska göra med allt när jag kommer hem. Har inte haft varken ork eller lust att planera ngt. Efter jag klev ur styrelsen har jag blivit lite mer sugen på vad sommaren har att erbjuda men inte jätte... Ska jag vara helt ärlig så ser jag bara krångel och besvär i sommaren 2010 och jag är Inte sugen alls. Synd, jag vet... Men jag har ännu inte hittat ngn bra orsak till glädje. Hoppsuget är just nu ganska obefintligt, att bo i Gryttjom känns lagom spännande, kuska runt landet känns mest omständigt och allt jag vill är bara att... Ja vad?? Nej exakt, jag vet inte. Hade ingen plan efter 8 maj och jag har just nu ingen ide om vad som skulle kunna bli min Sommar 2010. Åka hem till Värmland för att hämta min älskling står på min lista som enda lilla punkt, och fira föräldrar. Men Thats it! Ja förutom mina 12 dagar i Näsinge, men de räknas inte... de är ju jobb. Överlevnad. Att hämta Picard är Kärlek!
Vem kunde ha trott att Inga planer och inget att göra kunde få mig att bli så deppig och orkeslös??
Jo jag kunde nog det... Men nu glömmer vi det. Jag har två veckor kvar i Indien med mina böcker, solen, besvärliga indier och Drakungen som ständig resekompanjon!
Can I keep him?
No.
But its a talking Dog!!
NO!
1 kommentar:
Njut av nuet och sluta oroa dig... alla planer faller ändå i kontakt med verkligheten!
Skicka en kommentar