Ensam

Jag är väldigt sällan helt ensam.

Allt som oftast har jag min vapendragare Picard i hälarna... det har varit så i 6 år och varje gång jag är ifrån honom en längre tid blir det väldigt tomt. När han är lös följer han mig runt precis som den hund han är...för det mesta i alla fall. Han håller liksom koll på mig så gott han kan och orkar. Nu är det så att Picard är hemma hos mina föräldrar i Värmland. Tanken var att han skulle vara där fram tills midsommar och sedan skulle han med några släktingar tillbaka till Sthlm och mig. Nu visade det sig att släktingarna planerar att stanna på släktgården en längre tid...med Picard om jag går med på det. Visst inga problem, det kommer säkert gå super och han får vara på landet osv. Toppen. Men jag då??? Jag vill inte vara ensam hemma. Det suger. Picard och jag ska ju gå morgonpromenader och kvällspromenader. Han ska ju ligga vid mina ben när vi åker i Walle upp till Gryttjom. Han ska ligga och steka sig på verandan och gny så fort han ser mig så folk tror att han är skadad/svältande/övergiven eller allt på en gång. Stackars ovetande människor, min hund är en sådan player undrar vart han fått det ifrån??

Men men angående situationen så är det ingen idé att ömka sig. Bättre att gilla läget och inse att detta var mitt eget fel.

En liten fråga dock...Varför kan man inte få precis som man vill?? Måste andra människor oxå har egna idéer och planer?? Mmm... I don't like it!

Om 24 h ska Gullefjun, Drakungen och Bizarro åka till Söderhamn...Goodie! För vet ni vad, vädret ser ut att bli helt okej. Inte varmt men helt okej... Är dock fortfarande glad över våra vandrarhemssängar!