Vilken söndag!

Ibland händer det verkligen allt på en och samma gång.

Under en och samma söndag hann jag massa kul och konstigt.

Jag gick först en väldigt rolig och givande HP-kalottkurs (För icke-skydivers: En kurs man måste avklara för att få gå från att flyga "volvo" till ngt mer busigt). Vi var fyra stycken som gjorde den tillsammans och inför två av hoppen gjorde vi fyramanna headdown exits. På andra hoppet satt den klockrent men vid brytet uppstod tummel och näsblod. T hamnade under S som då inte hade ngt att flyga på. S ramlade ner på T och slog sin näsa i Ts rigg... resultat? Aj och mycket blod.

Det är inte ofta som jag flyger min skärm så mycket som igår. På ett av hoppen drog jag min skärm på 3000 m, det är 3 km över marken. Det är högt att hänga och dingla på och det tar låååång tid att ta sig ner... Men tillslut kommer ju landningen, hur högt du än drar så kommer du tillsist ner. Klarade av att landa på halv broms, precisionslanda och sedan höjdpunkten, jag landade snyggt på bakre! Skapligt nöjd!

När kvällen kom skulle det sedan hoppas ballong. Har aldrig flugit en så bara det vara en upplevelse, men sen skulle vi ju hoppa av oxå. Var helt lugn fram tills att jag stod på kanten och tittade in på alla...Då killade det i magen och sen föll jag bakåt. Hur härligt som helst!

Så var det kvällen, vi letade upp ballongen (bara det tog 40 min) packade ihop den och sen lastade vi in oss i bilen Walle för att åka tillbaka till Uppsala och lämna av vikt och T samt hämta upp Picard. På väg från Uppsala passade S och jag på att äta på clown-restaurangen, där fick vi tydligen vänta typ 60 s för länge på vår mat och fick pengarna tillbaka, tackar! Sen E4:an hemåt! Trötta, slitna men rätt så jävla nöjda med oss själva och dagen. Så smäller det och skrapar till! En silverfärgad bil har just prejat oss från passagerarsidan mot betongrefugen genom att i 140 km/h skrapa sig längs med hela Walle. Allt går så fort. Ser bara hur det är en silverfärgad kombi skrämmande nära mig där jag sitter...och sen luktar det bränd metall. S lyckas hålla Walle på vägen och vi undviker betongen. Pulsen är återigen sjukt hög, vi har krockat. Inga personskador, bara en väckt hund och ett skrapsår längs hela Walle. Kallas änglavakt har jag hört.

Ja ibland händer det väldigt mycket på en dag. Lite grymt bra och lite grymt dåligt.