men vissa dagar känns det mkt mkt svårare att tro på det än andra.
Gick på cirkus igår och såg Carl-Einar Häckner. Skrattade non-stop i 2,5 h...hade såå ont i käkarna efteråt. Min kollega L hamnade på scenen...och sen i visorna. Jag fick checka hans ringar och N, som oxå vara med, fick svara på frågor. Tillslut hamnade vi alla på scenen... var såå roligt. Vilken underhållare. Jag behövde detta.
Konstigt att jag mår så dåligt egentligen när min vecka varait så bra. IPR gick som en dans och berömet har haglat. Jag, L & L har varit kick-ass. Men så kan det ju vara, upp som en pannkaka och sen raka vägen ner i träsket av self-distruction.
Ikväll kommer syrran med sin dotter. Jag ska hänga med S som är 3 år i två dygn. Vi ska titta på hajar :)
En sak till...jag längtar hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar