Känns som dagarna mest går ut på att planera inför andra dagar. När kommer då de dagar som man planerat? Snart hoppas jag!
Jobbar med att planera och nu är i af de dagarna jag planerat å koordinerat här. För mig innebär det nu att det är ganska soft på jobbet. Jag släcker små lågor som ligger och pyr i hörnen men inga stora bränder, peppar peppar! Och inte så många lågor heller för den delen. Det betyder att jag har skött mitt jobb väldigt bra, men samtidigt gör det ju mig liiite uttråkad. Då det numera är som sagt var, ganska bananas på jobbet... Borde väl kanske strukturera upp överlämningen av mitt arbete oxå. Det ska ju ske snarare än man kan tro. Bara 13 arbetsdagar kvar nu, sen är hon här igen... Det var det 1,5 året. Fasiken vad det swishade förbi. Vad hann jag med egentligen?!
Men så planerar jag ju andra saker oxå. En tunnelresa är över. Lärde mig massor. Speciellt hände det mycket med min mindset. Fick i uppdrag att slopa tekniken och satsa på lite Claim the Air! Gick faktiskt över förväntan. För att nerda lite så jobbade jag med min head down. Fick chansen att flyga det med Mei, han var dock kvar på fötter, och vi tog grepp! Flera gånger, i af mer än tre... Sedan fick jag flyga tremanna med coachen och en av råttorna. Det var superkul. Överraskande och kul! Jag övade även vidare på min head up carv, tänk er Capten Morgan-stilen. Kroppen fattade vinken och så fick vi ordning på den oxå...inte 100 % alltid men oftast. Sedan var det head down carv, åh vad skoj det är! Och ja det är väl som det låter. Huvudet neråt och snett in mot mitten av tunneln och sedan runt runt runt... Vi släppte till och med taget jag och coachen. Inte det lättaste att flyga utan det där magiska coachfingret men även det gick! Och slutligen, det där med outfaced carving. Tänk dig en liten groda som åker runt runt i en väldigt fart i tunneln. Thats me! För det var lite så man skulle se ut, som en groda. Tur att jag yogar, vara bara att tänka Positionen grodan! Och så körde jag. Det mov:et satte jag typ direkt och skoja inte att det var bra för humöret. Var som en liten sprallig unge efteråt. Hur buskul som helst. Och när jag tänker på det så var det mesta just buskul i helgen. Det var bara att göra, att köra...att bara gå in i tunneln och försöka. Satsa. Kändes annorlunda mot många andra gånger då jag tragglat och slitit.
Så nu är det bara att planera inför nästa timme i tunneln... den i april.
Men först ska det in 50-60 fallskärmshopp i den här kroppen. Samt en smula solsken å god cali-mat. Men om man ska dra ner det på en mer allmän vardagsnivå så ligger det en tjejmiddag, en alternativpub, en kväll med Bästa C och en brunch i kalendern. Allt drar igång på torsdag och är över redan på söndag. Så idag vilar jag upp mig med ett sjuhelvetes yogapass. Mina lemmar värker än från helgen...detta kan bli brutalt.
Jobbar med att planera och nu är i af de dagarna jag planerat å koordinerat här. För mig innebär det nu att det är ganska soft på jobbet. Jag släcker små lågor som ligger och pyr i hörnen men inga stora bränder, peppar peppar! Och inte så många lågor heller för den delen. Det betyder att jag har skött mitt jobb väldigt bra, men samtidigt gör det ju mig liiite uttråkad. Då det numera är som sagt var, ganska bananas på jobbet... Borde väl kanske strukturera upp överlämningen av mitt arbete oxå. Det ska ju ske snarare än man kan tro. Bara 13 arbetsdagar kvar nu, sen är hon här igen... Det var det 1,5 året. Fasiken vad det swishade förbi. Vad hann jag med egentligen?!
Men så planerar jag ju andra saker oxå. En tunnelresa är över. Lärde mig massor. Speciellt hände det mycket med min mindset. Fick i uppdrag att slopa tekniken och satsa på lite Claim the Air! Gick faktiskt över förväntan. För att nerda lite så jobbade jag med min head down. Fick chansen att flyga det med Mei, han var dock kvar på fötter, och vi tog grepp! Flera gånger, i af mer än tre... Sedan fick jag flyga tremanna med coachen och en av råttorna. Det var superkul. Överraskande och kul! Jag övade även vidare på min head up carv, tänk er Capten Morgan-stilen. Kroppen fattade vinken och så fick vi ordning på den oxå...inte 100 % alltid men oftast. Sedan var det head down carv, åh vad skoj det är! Och ja det är väl som det låter. Huvudet neråt och snett in mot mitten av tunneln och sedan runt runt runt... Vi släppte till och med taget jag och coachen. Inte det lättaste att flyga utan det där magiska coachfingret men även det gick! Och slutligen, det där med outfaced carving. Tänk dig en liten groda som åker runt runt i en väldigt fart i tunneln. Thats me! För det var lite så man skulle se ut, som en groda. Tur att jag yogar, vara bara att tänka Positionen grodan! Och så körde jag. Det mov:et satte jag typ direkt och skoja inte att det var bra för humöret. Var som en liten sprallig unge efteråt. Hur buskul som helst. Och när jag tänker på det så var det mesta just buskul i helgen. Det var bara att göra, att köra...att bara gå in i tunneln och försöka. Satsa. Kändes annorlunda mot många andra gånger då jag tragglat och slitit.
Så nu är det bara att planera inför nästa timme i tunneln... den i april.
Men först ska det in 50-60 fallskärmshopp i den här kroppen. Samt en smula solsken å god cali-mat. Men om man ska dra ner det på en mer allmän vardagsnivå så ligger det en tjejmiddag, en alternativpub, en kväll med Bästa C och en brunch i kalendern. Allt drar igång på torsdag och är över redan på söndag. Så idag vilar jag upp mig med ett sjuhelvetes yogapass. Mina lemmar värker än från helgen...detta kan bli brutalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar