Besökte Bottrop i helgen och lyckan var total. Kan nog lugnt säga att detta var en av de bästa resorna dit. Det hände så mycket på en gång, det lossnade liksom. Lyckan var total. Flög Head down med Peter och detta med HD är ju min absolut största ångestpunkt. Det har bara inte gått att få grepp om. Men nu så. Efter att vi den där gången för fyra timmar sedan sa att Detta ska vi lösa så har det äntligen hänt. Jag flög med huvudet ner och fötterna upp helt solo (utan coachfinger) i tunneln. Han var med, men What the Fuck! Jag flög! Sedan har jag carvat, å vad jag har carvat. Hur himlans kul som helst! Var bara massa glädje och ingen press. Blev det fel så blev det fel, inget mer med det. Gör om och gör rätt. Skratt och avslappnat.
Tror jag var där med helt rätt gäng. Hella, Alex och Tommy...samt nya bekantskapen Rebecca. Det var bara avslappnat och energifyllt. Låter motsägelsefullt men tvärtom. Det var ren å skär energi. Perfekt för mig just för det jag skulle ta mig till i tunneln. Så måste sluta låta lyrisk och superglad nu. Fjärilar i magen-glad!
Annars då. Jo lite trött då vi sov till 14 varje dag i helgen eftersom vi gick till sängs kl 6. Kändes lite tufft då att försöka sova kl 23 när jag väl kom hem igår kväll... Musklerna värker, men på ett mysigt Jag har gjort ngt-sätt. Har ont i bulan som Peter skapade när han "ramlade" ner på mig... jag vet, var inte i vägen! Sedan ömmar armbågen efter timmens sista 2 min då kroppen var så supertrött att den plötsligt tappade all kontroll över luften och SMACK så satt jag som en liten fluga högt uppe i ena väggen. Så kan det gå. Kan väl erkänna att det kändes i orken att jag varit väldigt sjuk bara veckan innan (slutade ju äta antibiotika i tisdags!?).
Igår var det hemresa igen. Regn å sol på samma gång. Fick med den här bilden från bilresan till flygplatsen. Man såg nära på ingenting!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar