Hemma

mitt första hem, mitt andra hem. Mitt hem. Just nu känns det som jag har många hem. Känner mig dock ganska trygg vart som. Det är en tysthet och ett lugn över detta hem. Mitt andra hem har ett större socialt värde, men å andra sidan skapar stället en rastlöshet. En önskan om att ständigt var igång, aktiv, hitta på något. Man kan inte bara sitta i soffan. Här kan man det.

Igår gjorde jag ngt jag tänkt på länge. Jag sa upp mig. Sedan gick jag ett steg längre. Jag ansökte till distanskurser. Kan det ha varit euforin efter att ha upplevt den vackra, klara, stora, dubbla regnbågscirkeln som jag och några till igår vinkeltrackade emot och sedan flög tillsammans med under våra skärmar medans regnet smattrade stilla mot tyget. Ordets episkt täcker väl inte riktigt känslan jag hade när jag landade, men det får duga. Så episkt eller ej, jag tog tag i något som jag borde hanterat för ett bra tag sedan. Tänka sig, vilken härlig gårdag jag hade.

Och nu, nu ska jag krypa ner i Min säng. Men Min sambo. Picard sover redan. Han är oxå hemma. Här oxå. På fredag åker vi hem. Hem till Värmland. Jag tycker om att ha många hem. Det hjälper när man känner sig lite vilsen, är man bara hemma så löser sig det mesta.