Lita på mig

Lite trött och frusen så för att pigga upp mig har jag gjort en kopp te och ur mina hörlurar skrålar Bon Jovis greatest hits.
Sitter med en polsk hemsida. Det ni. Det är inte var dag man fixar sånt.
Men nu måste jag pigga upp mig. Ska på Step-up ikväll. Inte långt kvar faktiskt. Ska knalla iväg om ca 30 min. Det ska bli kul. Var otroligt länge sen jag gick på ett pass. Önskar mig bra musik och en driven instruktör som håller igång. Vi får väl se hur det går med det, inga garantier ges. Ska ta mig en macka oxå innan jag gå. Lite energi. Vet inte om jag egentligen äter tillräckligt längre. Någonstans inom mig vill jag helst inte äta alls, inte utan garanti att det försvinner/bränns upp. Men sen så vet jag nog inte längre hur mycket som krävs för att en vanlig person ska leva plus-minus-noll. Märkligt hur man inte fungerar vettigt längre, eller längre säger jag. Jo kanske. Jag har ju bra perioder. Tror att jag känner mig rotlös och osäker på mitt liv. Knasigt kan tyckas men jag känner det så. Vet inte riktigt vart jag har framförallt mig själv. Sånt förvirrar mig och leder mig raka vägen tillbaka till det som är dumt och ont men som känns kontrollerbart. Lustigt i detta virrvarr är att jag just n u har en bostad. Och en sambo. Och ett jobb. Men ändå... ändå känner jag mig otroligt vilsen. Detta är inte jag, eller det var inte jag. Nu är det jag. Men vart är då jag och varför känns det inte som jag kan lita på något längre. Jag måste lära känna mig själv igen. Måste börja lita på mig själv.
Vill mest av allt bara ligga kvar i sängen under täcket. Vill vara varm. Ligga nära och bara sova.