Kan man tänka sig. Jag har skrivit i 3 år och tydligen fått ihop rätt många inlägg. Där ser man.
Sitter hemma hos J och har ont i ryggen. Den känns liksom trött, inte som om man har träningsvärk utan mer som att den vill ge upp och lägga sig ner. Typ blåmärksont. Tänker inte gå med på det. Tänker försöka mig på detta med fallskärmshoppning, redan i morgon. Ska åka upp med T-rex vid tretiden.
Men det är i morgon. Idag har jag ett annat uppdrag. Ska ta mig till gymmet. Det i sig kommer gå fint. Problemet är att jag ska träna, första gången på... först trodde jag 8 månader, men sen insåg jag att Hjälp, det är ju nära på ett år sedan. I norge gymmade jag aldrig. Jag valde bort det. Jag simmade, jag gick, jag spelade tennis och yogade...men jag gymmade aldrig. Nu ska jag alltså tillbaka till stället som för mig har varit mitt livlina men samtidigt, en enda stor ångestklump. Utan träning byggdes ångesten upp och med träning kom behovet av mer träning. Planen nu är att träna, men Absolut inte som jag gjorde förut. Jag vill att det ska vara kul. Jag vill att jag ska kunna välja att Inte träna. Jag vill att jag ska vara lika glad med träning som utan. Så ja, lite nervös kan jag allt lova att jag är... Vet inte ens varför jag sitter här nu. Undanflykt antar jag. Egentligen kan jag bara ta mitt SL-kort och min gymsaker och gå. Allt sitter i mitt huvud.
11 månader sedan alltså... 11 långa månader utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar