Halva Indien i ett foto...

Tappert försök till riktig turism i dag. Gick halvbra.
Svettig natt i litet rum, upp kl 5 i morse för att anlända till Taj Ganj vid halv sex, gröten till frukost påminnde mer om slem med banan än ngt annat och sen det mest typiska...Indiska lösningar! I detta specifika fall handlade det om att lägga biljettkontoret för inträdet till Taj Mahal ca 1 km från själva entren. Strålande. Enligt svenska mått är 1 km ingen lång sträcka men enligt Indier som vill skjutsa dig är det som att gå 100 mil!! Vi stod dock på oss och gick Hela vägen till biljettkontoret och Hela vägen tillbaka. Väl inne på Taj Mahal-området var det ganska lugnt, vi var som tur var bland de första den dagen... detta betydde att vi Inte behövde köa för att komma in, lämna skorna, gå upp för trappan, gå in i gravkammaren eller gå ut igen...och det var ju bra! Själva Taj Mahal var underbart vackert. Vilket jobb de har lagt ner! Helt klart imponerad. Men snabbt uttråkad. Så efter, hm...? 20 min, övergick vi till vår största hobby i detta land... Att bli fotade av Indiska män med mobilkameror!!!! Woho... nej då men jo...det blev en galen session med rätt många indier som ville bli fotade med oss. Fick ett grymt kul foto med halva indien, Drakungen och våra nyfunna vänner från Australien och Sydkorea. En man frågade om han fick lägga sin arm om mig varpå Drakungen svarar honom Yes if you want her boyfriend to kill you. Resultat: Han la Inte sin arm runt mig!
Sedan meddelade vi även herrarna att denna fotosession kostade pengar, 50 rs för Indier och 250 rs för utlänningar. De blev skapligt nervösa, ironi är inte riktigt gångbart i Indien...men roligt! Även detta kan bli rätt så tråkigt och strax efter åtta bestämde vi oss för att dricka kaffe istället... Why not? Nu vet vi inte vad vi ska ta oss för, Second breakfast kanske? Minns att jag när jag jobbade på IQPC älskade Second breakfast.
Nu har vi bara 2 nätter på hotell och en natt på flygplats kvar. Nedräkning som Drakungen så fint formulerade det i ett mail till Super S och Gullefjun. Nedräkning till Verkligheten... För Indien, det är Inte del av verkligheten, inte den vi är uppväxta med... Här är allt upp och ner, bak och fram... Och ganska varmt å svettigt. Här är man superstjärna om man har stora solglasögon, man är vacker om man är vit, kossor är heliga och tutan är en förares bästa vän!
I morgon avgår vårt sista tåg, denna gång mot Delhi.
Last stop, Delhi!